Känslor, skratt och draken

Började dagen med att se ett danskt program om hur barns känslor, temperament och självuppfattning förändras under deras första år. Mkt intressant. Som ett exempel gjorde de experimentet där de sätter en stor prick på barns näsor och satte dem framför en spegel. Barn upp till, vad var det nu?, 2 år tror jag, kände inte igen sig själva, trodde att det var ett annat barn där och reagerade därmed inte på pricken medan barn över 2 (ungefär) kände igen sig själva och reagerade på pricken. Aja, slutsatsen av hela programmet var att barnet influeras av omgivningen och alltid behöver kärlek, vem visste inte det? 

Ibland får man riktiga bubblande skrattattacker. Det är kul om man är i rätt situation. Oftast om det verkligen inte passar lyckas man hålla det inne, typ kyrkan :P haha, men om det inte, som i kyrkan, gäller hundratals personers vrede (nu överdriver jag lite), så går det inte lika bra. Man får kämpa :D ojoj, och det åt det mest onödiga, minsta, kanske egentligen jättetråkiga petitess. Som idag. Har väl inte hänt tillräckligt mkt roligt på sistone kanske :P

Har kollat och läst lite på www.tjuvtittat.se och www.tjuvlyssnat.se Kul att se hur fel det kan bli i folks tankebanor :)
Och så har jag förstås läst vidare i Flyga Drake. Jag undrar hur mkt av det Khaled Hosseini skriver som är sant/självupplevt? Visst, han skulle nog inte minnas allt det där så detaljerat, men har han alltså bara fyllt ut sin egen historia elr låter han berättelsen om Amir brodera ut till en egen? Hosseini måste fått den frågan på ngn intervju, får kolla.

E.


       

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0