Motyl - bygger vingar för framtiden

Några timmar efter det skriftliga provet samlade alla i korridoren i väntan på den muntliga delen av provet. Vi väntade länge länge. Från att det varit relativt högljutt i korridoren blev det plötsligt knäpptyst. Vad hände? Jag kollade upp från boken och såg den respektingivande anatomiläraren komma gående genom korridoren. Han stannade till och läste upp namn på elever som samlades i en grupp avskiljt från de andra. Jag var en av de som fick namnet uppläst. Efter ett antal namn till - "You can go home. You've passed." Ni skulle hört jublet. Alla kramade om varann och fick nästan tårar i ögonen, samtidigt som det utbyttes medlidande blickar till de som stod på lärarens andra sida och inte hade klarat det. Det var alltså bara de som inte klarade det skriftliga provet som behövde göra det muntliga. Och det muntliga var verkligen inte lätt. Frågor om ethmoid bone, exempelvis.  En kompis fick en poäng från godkänt på provet och failed det muntliga. Idag var det som om han inte ville godkänna en del...

Ikväll hade jag verkligen bara velat äta en god middag och sen snurra in mig i täcket och kolla på Andra Avenyn, men på onsdag har vi History of Medicine-presentation och vi har bestämt att varje person i gruppen ska vara klar med sin del imorgon på förmiddan, vilket ger mig en pluggkväll. Massa sidor att läsa igenom om ebola och schistosomiasis. Tur att det är intressant. Ebola är ett virus och schistosomiasis - en mask. Usch. 

Trött. La mig strax före 3 igår (/idag). Men lite middag kanske piggar upp. Ska nog laga kött, grönsaker, och så känner jag för stekt ägg :) 

Och så ska jag bjuda på lite sköna Winnerbäckstoner, särskilt dedikerat till mamma som undrade vem han var (trots att hon fick Daugava i födelsedagspresent!).

Voici, Lars Winnerbäck - Tvivel