Allt är relativt.
Ibland känns tiden fram till sommaren som ett oövervinneligt hinder. Det är så mkt som kan gå fel, med så ödesdigra konsekvenser att man undrar vad som gjorde att man från första början valde den här vägen. Vad får en att välja de svåraste vägarna? Man måste se en riktigt fet belöning vid vägens slut. Hoppas man inte såg fel när man svängde in här.
Känns ju fånigt att misströsta när det finns folk som har det illa ställt på riktigt. Läste en läkares berättelse om ett litet sjukhus i Darfur där hon börjat jobba. Liv och död. Läs själv här och inse hur orättvis världen är.
E.
Kommentarer
Trackback
