Tisdag 090210
Ååå, då var man tillbaka. Sitter och ser på den vanliga utsikten. Samma dystra fåglar. Samma nakna träd. Samma problem. Men lite varmare. Ingen snö. Vårväder nästan. Och inte minst nya kurser. Nya utmaningar. Nya framgångar (förhoppningsvis). Det här ska gå. Synd att ljuset i tunneln är så långt bort. 54 dagar kvar, tills hjärtat sätts tillbaks. Hjärtat som slängts iväg och stampats på av omständigheterna, hjärtat som nu vaktas av de svarta fåglarna. De svävar runt runt och släpper det aldrig ur blicken. Dystert. Men sånt är livet för alla någon gång.
Har börjat läsa boken "Skändad" av Khady Koita - en senegalesisk kvinna som blev könsstympad som flicka och bortgift ett par år senare. Det är verkligen hemskt att läsa om hur de sliter bort "det smutsiga" med ett rakblad i flera minuter medan några starka kvinnor håller fast den skrikande, skräckslagna och helt hjälplösa lilla flickan som efteråt varken kan gå, äta eller kissa på flera dagar. Detta utspelade sig på 1960-talet, men traditionen är fortfarande vid liv. Khady Koita försöker nu motarbeta den.
Jag har idag och imorgon på mig att plugga inför kemiprovet. Efter provet ska jag åka till mormor och morfar där jag stannar till söndag. Får läsa biologi och anatomi de dagarna. Sen drar allt igång med nya krafter på måndag. Som en våg som väntar på att skölja över. Eller som ett stort mörkt moln som väntar på att lägga sig över allt.
Fast nu tänkte jag faktiskt sätta upp lite vykort och sånt här. Nyinköpt kludd :) Det första jag gjorde när jag kom hit var att sopa golvet och skaka trasmattan. Det behövdes kan jag lugnt säga. Borde packa upp också, men det brukar göras efter hand som allt behövs och används. Kom på att jag glömde mitt polska simkort hemma. Jobbigt.
Det finns en massa små tomtar runt om i hela Wroclaw. Här är en av dem.
Tungt att flytta på stenen eller bara något att luta sig mot?
E.
Kommentarer
Trackback
