Motyl - bygger vingar för framtiden

Vaknade strax före kl 6 för att börja praktiken vid 7, på nefrologiavdelningen - avdelningen för de som har problem med njurarna. Många av patienterna där har diabetes, vilket i värsta fall kan påverka njurarna. Det kan man se genom att mäta sockernivån i urinen.

.

Efter att jag satt på mig "labbrocken" var det dags för patienternas tvättning. Jag var med när en jättetrevlig sjuksköterska tvättade några sängliggande patienter och bytte deras omplåstringar, blöjor och sängkläder. Senare var det dags för frukost, varvid vissa patienter behövde matas. Under dagen gav jag min första spruta - en extramuskulär eller en sådan som inte går längre in än huden. Jag försökte kolla blodtrycket på några patienter, på det gamla sättet med pump, tryckklocka eller vad det nu kan heta, och stetoskop, men det var svårt. Jag hör ingenting i de där stetoskopen. Vad tusan.. Istället var det de hjälpsamma patienterna som sa vid vilka tryck de kände av de två vad-det-nu-var.

.

Sedan gick jag runt och skrev upp patienternas temperaturer på listorna som hänger på sängarna (de hade själva tagit tempen). Jag fick göra två "intervjuer" med nyanlända patienter för att ta reda på deras allehanda problem. Det var lite kul för vissa av sakerna jag läste upp från intervjulistan har jag ingen aning om vad det är. Det var nästan tur att jag inte frågade de manliga patienterna hur deras menstruationscykel och månadsblödningar är, haha. Generellt måste jag säga att min polska inte räcker till. Ibland kunde den där sjuksköterskan med bara en mening förklara något och jag fattade inte ett enda ord. Men det är ju inte så konstigt. Sådana specialord har jag aldrig behövt ha kontakt med.

.

På avdelningen är det mest gamla kvinnor och män, men det är även några få unga tjejer och killar som iallafall verkar kryare än gamlingarna. Läkaren jag pratade med igår som sa att jag skulle bli chockad hade faktiskt fel. Jag blev inte chockad. För det första syns det inte direkt på de flesta patienterna att de är sjuka, och för det andra är det självklart att folk är sjuka på ett sjukhus, så de vars sjukdom var direkt synlig kom ju inte som en chock. Jag tänker speciellt på en patient vars fingrar, enligt sjuksköterskan, har ruttnat bort, och vars hud på vissa ställen har tagit rejält med stryk (sa hon på grund av blodförgiftning?). En annan patient som var riktigt sjukdomsblek hade inga synliga blodådror vilket försvårade sjuksköterskornas arbete betydligt när de skulle sätta dropp. Den tredje sjuksköterskan lyckades tillslut, efter att de andra stuckit och stuckit flera gånger.

.

Sammanfattningsvis kan jag säga att praktikens första dag var över förväntan. Jag lärde mig en hel del, trots att det var en del dötid, men det förvarnade läkaren om igår. Det ska bli spännande att lära sig mer.

E.