Motyl - bygger vingar för framtiden

I torsdags flög vi från Karachi till Lahore. Däremellan såg man häftiga landskap med berg och dalar med floder, allt sandfärgat och svårt att uppskatta storleken på för det fanns knappt något att jämföra med.

A's pappa mötte oss vid flygplatsen och vi handlade i en väldigt internationell mataffär på hemvägen. Då mådde jag fortfarande inte helt bra, men efter medicin och sömn under dagen så verkade allt ha gått över tillslut. 

 

Fredagen spenderades på stan. Vi kollade i affärer eller mest gränderna i en marknad, och så åt vi macka på Subway. Jag får erkänna att jag nu helst äter europeiskt kryddad mat så att säga, hehe. Man tröttnar på att allt ska vara starkt istället för att låta ingrediensernas egna smaker träda fram. 

 

Lördagen var sedan väldigt spännande. Först tog vi alla våra tygbitar till en sömmerska, som man kom till genom att först åka ut från dessa lyxiga villakvarter, åka över några gräsytor där man ibland hellre åkte utanför vägen än på den då den var så dålig, förbi fattiga barn och familjer, förbi områden med boskap, och så tillslut kom vi fram till området där sömmerskan bodde. Ett gäng enkla stenhus där väggarna tätas genom att platta till kobajs och låta torka för att sätta på väggen. Vi gick förbi ett skynke in i huset där bottenvåningen var en stor familjs sovrum men ändå bara hade två simpla sängar av en ram med en matta ispänd. En stentrappa ledde upp till taket där det fanns lite köksattiraljer, sittplatser och symaskinen, och tydligen fanns också ett till stängt rum på taket också som jag inte la märke till, där en till del av familjen bor. Folk bor i sådana förhållanden som ens är svåra att föreställa sig hur det ens funkar. Det är en helt annan värld! Vi var där en stund och förklarade hur vi ville ha våra kläder sydda. Och sen åkte vi tillbaka hem, till lyxvillan med typ 7 sovrum och ett antal vardagsrum och kök och tjänstefolk..  På eftermiddagen åkte vi sedan till en riktig sevärdhet nämligen Waga border-ceremonin. Det är på gränsen mellan Pakistan och Indien som ceremonin hålls för att ta ned ländernas flaggor före solnedgången. En storslagen ceremoni där länderna hurrar för sig och de (säkert längsta männen i hela landet) marscherar med överdrivet höga steg fram och tillbaka för att tillslut hissa ner flaggan och högtidligt och respektfullt föra bort den till där den ligger över natten. Tack vare A's pappas kontakter fick vi dessutom VIP-inträde med bra platser, hehe. På kvällen åt vi middagsbuffé på en känd, fin restaurang i stan där tydligen prinsessan Diana ätit. Det fanns jättemycket att välja och smaka på, men tillslut korade jag den godaste rätten som var Chicken in oyster sauce, från den kinesiska (?) delen av buffén.

 

Ja, då var vi framme vid söndagen, gårdagen, som spenderades med vila. Vi spelade fia med knuff och åt en lamm- och potatisgryta tilllagad i timmar över kol på speciellt Peshawar-vis. Inga starka kryddor där så det var mycket gott.  

 

Nu är det hög tid att göra sig iordning här, så jag har inte tid att ladda upp en bild, det tar ju tusen år med den här uppkopplingen. Idag åker vi nämligen till byn där A's pappa har sina odlingar. Det är i Arifwala i närheten av staden Sahiwal. Där stannar vi förhoppningsvis inte längre än till onsdag om jag får bestämma själv. Men det blir säkert en unik upplevelse.

 

/E.